vård inom kort

 
Jaha. En händelserik helg med båda positiva och negativa händelser.

Mötet i fredags slutade med att vi båda kom fram till att jag behöver ganska mycket hjälp. Min ätstörning är mer illa än vad jag själv har trott och vad jag själv kan se. Men min kurator kom fram till att jag inte klarar av att vänta tills i mitten av sommaren för att få börja på vården utan att det i stort sätt behövs direkt.

Hur känns det här då? Det är mycket känslor bakom allt detta men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mest lättnad över att allt är på väg någonstans. Jag känner mig tagen på allvar och för första gånger är jag verkligen villig att ta steget in i det okända och lämna över en del av min kontroll till dessa människor.

Nästa vecka ons-tors-fre är vi en liten grupp på fem personer som ska gå ut och i Stockholm och äta lunch tillsammans med en psykolog och en sjukgymnast. Efter det ska vi ha gruppsamtal om hur dessa måltider gått och sedan efter dessa tre gånger kommer dom att bestämma vilken vård som passar mig bäst.. Vi får se hur detta går men det känns som de bara kan bli bättre nu.


Var även på Scä igår men denna gång för en föreläsning om maten. Som vanligt finner jag det ganska ointressant när en okänd människa ska stå och tala om för mig hur mycket och vad jag ska äta, så jag somnade till. Men fick iallafall spendera dagen i huvudstaden tillsammans med mamma, vilket var mysigt och väldbehövligt.
SCÄ | | Kommentera |

första dagen på SCÄ

idag var första mötet på scä.
var som vanligt överrivet nervös och fick inte alls många timmars sömn inatt på grund av alla tankar. Men mötet gick bra, över förväntan. Jag bröt ihop, men jag var ärlig. Det där huset ger mig rysningar men ändå på något konstigt sätt tycker jag om det, jag vet inte varför.

Min älskade mamma följde med mig in och satt utanför när jag hade samtalet. Min behandlare var väldigt sträng och bestämd, men det kanske är just det jag behöver. Det känns bra innerst inne samtidigt som jag bara vill gråta för att dubbelmoralen växer. Men idag har jag tagit ett väldigt stort steg i min sjukdom, och jag kan väl säga att jag någonstans är stolt. Stolt över att jag vekrligen ska ta tag i det här nu.

Jag förstår nog inte själv hur sjuk jag är, och hur djupt inne i min sjukdom jag har kommit. Jag har högsta graden av bulimi, och det är väldigt allvarligt fick jag höra idag. Men hur mycket dom än försöker "skrämma" mig med vad som kan hända så kan jag ändå inte förstå.. Men myrsteg blir till större steg och större steg ger framgång. Så nu är jag en bit på vägen...
Har haft så jäkla ont i halsen hela dagen idag för att jag kräkts så mycket. Imorse kräktes jag bara blod och efter det gjorde det ännu ondare, så idag har jag endast kräkts 2 gånger för att det gör så jäkla ont.. jävla sjukdom.
SCÄ | | Kommentera |
Upp