scä

Ont gör det verkligen. Både fysiskt och psykiskt. Det verker i magen och huvudet värker så det är svårt att fokusera sig på något i överhuvudtaget. Jag försöker inte ens stå emot, utan jag ställer direkt timern i huvudet och efter tjugofem minuter så står jag vid toaletten. Är det en färdighet att skryta med, att man är grym på att kräkas? Jag tror fan och vet att det inte är det och om jag nu tycker det så är det bara ett tecken på i överlag hur sjukt det är där uppe.

Så i måndags (igår) skickades remissen iväg till SCÄ och jag fyllde även i ett formulär själv och skickade in. Här tar verkligen dubbelmoralen stor plats, och varför? För att jag vill bli frisk, självklart MEN jag gillar även den sjuka delen av mig själv, antagligen eftersom jag hållt fast vid den. Jag ser min ätstörning lite som kärleken i mitt liv och kanske just den meningen är ett tecken på att det är dags för att bli frisk. Men jag vet inte om jag är redo om jag nu ska vara helt ärlig på denna blogg. Jag vet inte om jag är redo eller om jag i huvudtaget vill. Självklart är jag så in i helvete trött på skiten och vill bli av med det, ha ett vanligt jävla liv och vara kapabel till att äta vad jag vill och leva ett hälsosamt jävla liv.

Vi får se vart detta leder just nu är det mycket blandade känslor och jag vet inte vilken fot jag ska sätta först.
 
 
 
 
ätstörd | |
Upp