första dagen på SCÄ

idag var första mötet på scä.
var som vanligt överrivet nervös och fick inte alls många timmars sömn inatt på grund av alla tankar. Men mötet gick bra, över förväntan. Jag bröt ihop, men jag var ärlig. Det där huset ger mig rysningar men ändå på något konstigt sätt tycker jag om det, jag vet inte varför.

Min älskade mamma följde med mig in och satt utanför när jag hade samtalet. Min behandlare var väldigt sträng och bestämd, men det kanske är just det jag behöver. Det känns bra innerst inne samtidigt som jag bara vill gråta för att dubbelmoralen växer. Men idag har jag tagit ett väldigt stort steg i min sjukdom, och jag kan väl säga att jag någonstans är stolt. Stolt över att jag vekrligen ska ta tag i det här nu.

Jag förstår nog inte själv hur sjuk jag är, och hur djupt inne i min sjukdom jag har kommit. Jag har högsta graden av bulimi, och det är väldigt allvarligt fick jag höra idag. Men hur mycket dom än försöker "skrämma" mig med vad som kan hända så kan jag ändå inte förstå.. Men myrsteg blir till större steg och större steg ger framgång. Så nu är jag en bit på vägen...
Har haft så jäkla ont i halsen hela dagen idag för att jag kräkts så mycket. Imorse kräktes jag bara blod och efter det gjorde det ännu ondare, så idag har jag endast kräkts 2 gånger för att det gör så jäkla ont.. jävla sjukdom.
SCÄ | |
Upp