dålig jävla dag

Duktig på att le, på att skratta och på att låtsas. Låtsas att jag inte har ont, men det har jag. Utanpå och innuti. Idag har jag haft extra ont men det har inte hindrat mig från att göra det jag är bäst på vilket har resulterat att jag nu har ännu ondare och att kvällen har blivit extra jobbig och ångestladdad.

Blir den andra delen av mig i dessa stunder och jag är inser då att jag är rädd för så himla mycket. Är rädd för andra människor, rädd för att dom ska komma nära, rädd för att dom ska försvinna, rädd för att dom ska se och rädd för att dom inte ska vilja se. Finns ingen som helst mitten på detta utan det är alltid någonting som väger för tungt. Varför kan jag inte bara få vara på mitten av det? Jag ber inte om att få vara på topp, bara på mitten.

Är arg, ledsen, rädd, besviken, tjock, fylld med ångest, panikslagen och alldeles, alldeles vilsen ikväll. Vill utaggera men vet att det aldrig funkat förut, men jag vet att det inte heller funka att hålla allt för mig själv så återigen står jag här med min jävla dubbelmoral.
 

Har kräkts så mycket idag att jag knappt kan öppna munnen, har gråtit och varit arg flera timmar och bara försökt på något sätt tänka klart men jag kan inte. Alla dessa tankar har ihjäl mig inuti och denna jävla spegelbild har ihjäl mig utifrån. Jag är halv ikväll, en kväll med motvind.
 
ätstörd | |
Upp